Adiós amigos

Under våren har jag haft nöjet att rapportera från Madrid till er läsare på Crossover Cosmetics. Att bo utomlands innebär tusen nya intryck om dagen, och att ha haft möjlighet att reflektera över saker som livsstil och kultur har varit väldigt intressant. Jag har också lärt mig nya saker om Shanghai, Kapstaden och New York, nu återstår bara att besöka städerna.

Jag har visat er hur man shoppar i Madrid, från varuhus till bakgata. Jag har berättat hur spanjorer klär sig, sminkar sig (röda läppar, mörka ögon!) och skrivit om deras matvanor. Jag har undersökt var man går för olika behandlingar och tipsat om aspirinmasken som budgetalternativ. Jag har upptäckt vilken träning som är populärast för att bli lika vacker som Spaniens skönhetsikon Penélope Cruz. Jag har varit glad att bo i en stad med Sephora, Korres, L’Occitane och Pull and Bear. Och jag har också haft chansen att testa en hel massa produkter från Natuvive.

PS: Det här är inte ett hej då egentligen, jag kommer fortsätta med korrespondensen från Madrid som vanligt på El Mika, uppdatera era bokmärken och häng med!

On the road again

Crossover är ju en internationell blogg, så mitt sista inlägg här blir ett hopkok av vad jag tagit med mig/lärt mig i skönhets- och hälsoväg på några av mina resor.

Under en semester på Västindiska Barbados lärde jag mig nyttan av Aloe Vera. I Kina insåg jag charmen av att träna tidigt på morgonen, det var också första gången jag besökte Sephora live (tack Mi för att du tog initiativet till besöket!).

Under två veckors segling i Franska Polynesien kom jag fram till att Biotherm, Murad och Decléor är mina favoriter när det gäller solskydd. Brände mig inte en enda gång, men fick ändå fin färg. På Island och Azorerna kan de det där med varma källor, utomhusspa is da shit. I USA är utbudet på ekologiska skönhetsprodukter större, och mer lockande, än det som vi hittills har i Sverige (även om det blir bättre och bättre här med).

Nu lider El Mikas virtuella resa hit till Crossover Cosmetics mot sitt slut, och det är dags att återvända hem till vår vanliga blogg. Med oss i bagaget har vi allt roligt och intressant vi lärt oss av korrarna och så klart även det som ni läsare läsare delat med er av.

Da do run run

I lördags gick Göteborgsvarvet av stapeln. Och det ryckte helt klart lite i löpardojorna där jag stod som åskådare och hejade på. Det är snart ett halvår sedan jag sist sprang mer än 10 km, och jag har helt klart tappat stinget. Men bara när det gäller löpning. I helgen körde jag nämligen inte mindre än tre rejäla power walks (faktiskt trevligare än att springa, i alla fall om man har sällskap) och så ett spinningpass. Ikväll är det kampsport på schemat, klubben har bytt lokal och den nya ska invigas ikväll. Jag är förresten sugen på Jennys tips om studsmattan, skulle vara perfekt sommarträning för mig, ute i trädgården. Skiljer sig er träning åt beroende på årstiderna? På vilket sätt och vad är skönaste sommarträningen (jag gillar rodd)?

Träningstips

Känner ni precis som jag att det är svårt att komma i form inför beach-09? Då kan jag rekommendera att ni införskaffar en minitrampolin. Det låter kanske konstigt, men 20 minuters hoppande om dagen ger snabbt resultat i hela kroppen. Räkna med träningsverk i både rygg, axlar, ben och mage dagen efter ni börjar er nya träningsrutin. Dessutom ska det vara bra för själen också, enligt en undersökning lever folk som ägnar sig åt “trampolinhoppning” längre än andra. Så nu är det bara att sätta på favvomusiken och hoppa er fram till beach-09!

(Minitrampoliner går att köpa i de flesta sportbutiker, se bara till att ni har någorlunda högt i tak hemma innan ni börjar hoppa...)

Herr Ågren och jag

Mycket sömn, bomullsrondeller indränkta i iskallt vatten, svalkande ögonkräm, vätskeersättning, huvudvärkstabletter, kalldusch. Allt för att motverka ett besök av herr Ågren. Nya kompisen i bekämpningen är Cooling Powdered Foot Gel från L’Occitane innehållande organiskt verbenaextrakt (på tal om just det). Fötterna tar ofta stryk under en utekväll; är det inte dans i timmar är det någons stilettklack på lilltån. Den här härliga krämen har en lätt pudrig effekt som svalkar och kyler onda fötter. Också perfekt att använda efter en heldag på stan i svettiga skor. “Used daily, your feet will no longer feel hot and tired, but light and comfortable” – både luktar och gör gott alltså.

Dagen efter

Det är oftast lättare att piffa till sig inför en partykväll, än att dagen efter dra sig upp ur segheten. För lite sömn sätter sina spår, liksom partajandet i sig. Rödsprängda ögon, ömma fötter, glåmig hy och risigt hår. Vi har inte hittat hemligheten för att vakna utvilade och fräscha, men har ändå en del rutiner. Vad har ni för knep?

El: “Redan på natten, när jag kommer hem, brukar jag försöka förebygga dagen efter-risighet. Party-El gör sitt bästa för att Bakis-El ska känna sig så fräsch som möjligt. Om jag inte är helt slagen så brukar jag ta mig en kopp kamomillte (vilket är både lugnande och bra för magen) och självklart några glas vatten. Jag tvättar av eventuell make-up och använder en nattkräm. Det brukar räcka för att jag ska känna mig hyfsat fräsch, men hjälper föga mot trötthet och huvudvärk. Jag brukar vakna tidigt även om jag varit ute sent, då blir det vitaminer och mer vatten och helst lite frisk luft. Guerlain Midnight Secret är en favorit hos många, den trollar bort puffigheter och man ser faktiskt nästan ut som att man sovit alla sina skönhetstimmar. Ett bra tips om man har något möte eller så dagen efter, annars föredrar jag nästan att se lite sliten ut (så länge jag får gömma mig bakom ett par solglajjor).”

Mi: “Det är sällan jag orkar med några mer avancerade övningar än att tvätta av sminket och på sin höjd hälla i mig en Resorb (vilket kanske också är anledningen till att El oftast är i bättre tillstånd än mig dagen efter..). Det första jag gör dagen efter för att må bättre är en dusch, gärna så kall som möjligt och med uppfriskande duschprodukter. Jag äger ingen kylande ansiktsmask eller uppfriskande kräm, så ofta är duschen det enda botemedlet. Tillsammans med en cola. Är det fint väder kan en stund på balkongen vara en bra idé, även om det är kyligt så brukar det göra susen för en snurrig skalle.”

Träningsvärk

I går kväll, efter att ha suttit framför datorn med ett projekt i över tolv freaking timmar, var det äntligen dags för lite skön combat-träning. Oh, sweet träningsvärk. Nackdelen med att träna sent på kvällen är att jag blir så uppe i varv att jag har svårt att somna. Därför brukar jag försöka hinna träna på lunchen, eller i alla fall tidigare på eftermiddagen. Är det nån som har nåt bra tips på hur man varvar ner efter sen kvällsträning?

(PS: Denna snygga gymbag från Stella McCartney skulle jag gärna lägga vantarna på)

Upp som en sol

Idag skippade jag gymmet till förmån för lite härlig utomhusträning. Klättring närmare bestämt. Fantastiskt roligt, och som en bonus är det både socialt och extremt bra träning.

(Jag ser inte riktigt lika oberörd ut som Saleisha från ANTM 9 när jag klättrar. Dessutom är jag lite sportigare klädd)

Superfransar

Den senaste nyheten på skönhetsfronten här i New York är Latisse, ett receptbelagt mirakelmedel som garanterat ska ge långa, fylliga ögonfransar. Bakom medicinen står Allergan, samma företag som gav oss Botox (som från början användes som nervmedicin men som nu för tiden sprutas in i folks pannor och annat för att hindra det naturliga åldrandet).

Precis som Botox hade även Latisse ett annat syfte till att börja med, nämligen att behandla ögonsjukdomen grönstarr. Patienterna använde dropparna till att minska det smärtsamma och farliga trycket som sjukdomen gav på ögonen men upptäckte efter ett tag att deras ögonfransar växte dramatiskt. Då kom företaget på den brillianta idéen att marknadsföra medicinen som ögonfransförlängare, döpte om den till Latisse samt höjde priset med några dollar.

Trots risken för bieffekter som röda, kliande ögon och pigmentförändringar på ögonlocken är intresset för produkten enormt och köerna hos dermatologerna långa. Att Latisse är dyrt verkar inte heller stoppa de amerikanska kvinnorna, runt 120 dollar i månaden får man räkna med att hosta upp för drömfransarna. Personligen är det här nog inget som jag skulle våga pröva, hellre lägger jag ner lite extra pengar på en riktigt bra mascara eller lösögonfransar. Eller vad tror ni? Är det här något för er?

(Så här långa fina fransar kan man tydligen få om man använder Latisse)

Zao shui zao qi, shenti hao! – Morgonstund har guld i mun

Ellen, visst fascineras man som svensk besökare över de horder av människor som invaderar kinesiska parker på morgnarna (eller snarare på natten om ni frågar mig – klockan 5 är peak hour för Tai Ji-utövare – huh!) här för dagens träningspass av TaiJiQuan 太極拳. Enligt kineserna mår man bäst om man går upp tidigt och i säng tidigt. Namnet “Tai Ji” kopplar till den urgamla kinesiska läran om yin och yang – två motsatta, men ändå kompletterande krafter som tillsammans ger harmoni. “Quan” betyder “näve” och syftar, precis som du nämnde Ellen, på just kamp, men de flesta utövar det bara i rent hälsosyfte och för mental träning.

(Jag är inte så morgonpigg av mig och som ni ser är det bara några få som kör TaiJi på på eftermiddagen. De vackra kläderna med långa svepande armar man har på sig kan ju få vem som helst att fundera över att gå upp i ottan för lite träning , eller hur?)

Pensionärer är faktiskt de man oftast ser utöva TaiJiQuan. De har inte råd att bli sjuka och hamna på sjukhus och försöker därför hålla sig i form. Riktigt coolt tycker jag! Här är några exempel.

(Baklängesgång? It’s sooooo good for you)

(Friskis & Svettis-alternativ?)

(Ser ut som en lekplats va? Nej, det är för vuxna. Ett fullt gympass kan man köra gratis på de offentliga träningsredskap som staten håller med för att hålla uppe folkhälsan. Spot on tycker jag. Foto: Claire Geordio)

Något som kan inspirera din egen mormor eller morfar kanske?

Outdoors

De flesta stora städer har en central park, ett grönt andrum i stadens hjärta. Dessa är ofta spännande platser, där det sker möten mellan många olika typer av människor; turisten, motionären, fashionistan, småbarnsföräldern, livsnjutaren, osv. De gånger jag besökt Kina, förundras jag över alla morgonpigga personer som söker sig till parkerna på morgonen. Jag har aldrig testat t.ex. Tai Chi, som så vitt jag vet är en form av kinesisk kampsport med mer fokus på hälsa och välbefinnande än kamp. Helena, känner du till mer, och hur vanligt är det egentligen?

Här i Göteborg finns så klart också ett par parker, och i går flyttade vi ut träningen utomhus till just en av dessa. Så underbart att träna med gräs under sina bara fötter. Massor med vårigt frisk luft gör att man orkar mer än i en instängd lokal. Lika uppiggande och fräscht som en joggingtur, fast med alla fördelarna av att träna i grupp. Vilken är er bästa träning?

Lunchpass

Dagens lunch blev ett spinningpass, inget extraordinärt kan man tycka. Men jag testade en ny variant, nämligen Spinning Activio. Passet i sig är ganska likt en vanlig spinningklass, men man har en pulsmätare som håller koll på ens dagsform och puls. Smart och kul. Även om jag gillar att träna har jag en tendens att fuska lite ibland när jag är trött, men det är svårare att göra med Activio. Inte så att någon annan märker det, men för att det liksom blir så tydligt att jag inte gör mitt bästa. Grymt att kunna träna på lunchen dessutom, love it, så himla gott med en rejäl lunch efteråt, gärna med snabba kolhydrater för återhämntingens skull.

Moln-medicin

Under veckan som gått har jag rensat både garderober och förråd, och självklart även badrumsskåpet och medicinskåpet. Det roligaste av allt skräp jag hittade var utan tvekan denna kinesiska medicin, som jag köpte i Beijing för fyra år sedan när jag hade 40 graders feber inför 12-timmars resan hem. Jag har ingen aning vad det är för tabletter eller vad dom är bra för, men det var dom som den kinesiska tanten i hotellshoppen gav mig när jag på ful-teckenspråk berättade att jag hade feber och ont i huvudet.

Helena, är det något du känner igen eller kan förstå vad det är?

Hälsning

(En hälsning från min sjuksäng, jag kurerar mig med en dubbel dos B&J’s och läsning)

Sunday treat

Gårdagen bjöd på väder allt annat lämpat för en solig picknick i parken, så i stället styrde vi kosan mot en mysig bar. En värmande Irish coffee, serverad på en spetsduksbeklädd bricka tillsammans med en liten kaka och en chokladbit, blev min Sunday treat. Behöver jag ens säga att den var jättegod?

Stuck in the middle

Jag spinner vidare lite på det här med ytterligheter. Det finns så många tragiska exempel, och min uppfattning är att de hemskaste är de på “high-tech”-sidan av skönhetsspelplanen. På ena sidan står Team Nature, de spelar enbart med vad naturen erbjuder i dess renaste form, på andra sidan står Team Lab som dopar sig med allehanda preparat, framtagna i labb eller erhållna på operationsbordet. Trots att jag själv helst hänger på den naturliga, och i de flesta fall ekologiska, planhalvan tror jag att en balans någonstans i mitten är en sund väg. Allt från naturen är inte automatiskt bra, och ibland behöver sesamoljan (eller vad det nu kan vara) ta vägen via labbet för att kombineras med något annat för optimal effekt, eller kanske för att förlänga hållbarheten (helst utan konserveringsmedel!). Synd att jag inte hann med den där föreläsningen om naturkosmetik, då hade jag haft lite större koll.

Hur som helst, när jag häromdagen (skyller på hangovern) såg ett avsnitt av The Tyra Banks Show rördes jag faktiskt till tårar. Helt enkelt för att gästerna på programmet var afro-americans som väljer att bleka både sig själva och sina barn med diverse blekmedel för att få ljusare hy. De flesta använde krämer med blekande effekter (som är extremt skadliga för huden) men några använde till och med blekmedel som är avsedd för blekning av tvätt. Alltså samma fenomen som Helena beskrivit (och självklart drar jag paralleller till brun-utan-sol och solarier). Detta är en av anledningarna till att jag inte gillar ideal, det är allt för lätt att få tunnelseende och tro att det är the high-way or no way som gäller. En sund medelväg, med plats för olika kroppstyper, hudfärger, frisyrer och åldrar det är vad jag efterlyser. Där man kan lattja med smink i massor (om man vill), experimentera med sitt hår, klä sig i balla kläder eller bara slappa i något skönt men där man för guds skull inte mixtrar med knivar och kemiska preparat för att försöka ändra sin kropp.

Ba Yan Ka La – skönhet au naturel

Apropå inbjudande ekologiska produkter och naturmedel. Traditionell kinesisk medicin är, som jag tidigare skrivit, väldigt populärt här. På marknaderna och i små örtbutiker kan man köpa alla möjliga skumma bär, nötter och torkade plantor som, blandade i olika konkokter, tar hand om din hälsa och gör dig förevigt ung. Säkert helt sant, men det kryper i hela mig när jag tänker på att stoppa i mig en svart slemmig svamp eller applicera något okänt pulver på min stackars hy.

Ändå finns det något lockande i att använda naturens skafferi (oooofff – vilket härligt smörigt uttryck…). Behöver vi det som en motpol till det stressade storstadslivet kanske? Jag har funnit min tillflyktsort i Ba Yan Ka La. På en supermysig, fräsch, renoverad gård med en inbjudande doft i butiken, shoppar desperate housewives och kinesiska “you qians” designade, väldoftande produkter med naturliga ingredienser som kinesiskt mullbär, lakrits och det hyllade undermedlet Gou Qi Zi (gojibär). Det känns långt från den smutsiga gatumarknaden och klibbiga massmarknadsställen som Body Shop. Referenser till källvatten från 6000 meters höjd i Tibet och ord som harmoni och balans får mig att bli knäsvag och plocka till mig en extra lotion. Någon som känner igen sig?

När jag är på väg hem vaknar jag upp ur mitt rus. Är jag ett offer för förförisk presentation och glansiga förpackningar? Vore det inte ändå bättre att använda produkten au naturel? Jag smiter in på gatumarknaden och köper ett paket Gou Qi Zi – tanken på dem känns ändå inte så motbjudande. Med både härliga kroppsprodukter och ett örtte på Gou Qi Zi kommer väl ändå min kropp bli rena hälsotemplet?

Örtte på Gou Qi Zi:
Värm vatten och häll i 6-15 gram Gou Qi Zi. Låt puttra i ca 10 minuter och njut av den lätt söta smaken och en hälsokick av betakarotin, vitamin C, B1 och B2 och andra godsaker.

Gojibär är också gott att ätas som snack, blandat med nötter eller så kan man blanda den i frukostmüslin (usch vad präktigt det låter, men faktiskt inte så dumt). Någon av er som äter gojibär och har något tips till mig?

Soligt

Jag började dagen med frukost och lite skön läsning på balkongen, insvept i en filt och med solglajjorna på. Den svenska våren är så vacker. Det var länge sedan jag var med om den. Förra året t ex befann jag mig strax söder om ekvatorn. Och när jag återvände till Sverige i slutet på mars så var jag bra mycket mer solbränd än jag är idag.

(I februari förra året nosade jag lite på våren i London, härliga promenader i stadens fina parker...)

(Men mest hängde jag här...)

(Och här)

Det vackra folket, del II

Fortsättning från del I. Långt hår, vackra mörka ögon och snövit hy. Undrar ni vem den kinesiska skönheten är i verkligheten? Det skulle kunna vara Penélope Cruz, som Karin nämnde att spanjorerna dyrkar och faktum är att hon står för skönhet i Kina också. Här är några inhemska skönheter:

Du Juan, den mest kända av kinesiska modeller, är nu en skönhetsikon i Kina, men fick gå omvägen via internationella catwalker och franska Vogues omslag för att bli känd hemma. Här i Kina ansågs hon från början ha en alltför traditionell kinesisk look. Alltså var hon egentligen inte vacker. Nu har hon kommit hem som en superstjärna och eftersom vi tycker hon är snygg måste hon ju vara det, tycker kineserna. När hon fick pryda omslaget på det första numret av kinesiska Vogue 2005 (och sedan dess har de haft ett modereportage med henne i varje nummer...), cementerades hennes status som ikon. Än så länge mest anlitad av västerländska modeföretag; som traditionellt kinesisk skönhet säljer hon kanske inte lika många produkter som en modell med västerländska drag? Jag tycker att hon är oerhört vacker. Vad tycker ni?

(Franska Vogues berömda omslag)

(Första kinesiska Vogues omslag)

(Hennes namn betyder Azalea-blomma på kinesiska. Vacker från början till slut)

En annan yngre skönhetsikon är Zhang Zi Yi, skådespelerskan från Crouching Tiger, Hidden Dragon och Memoirs of a Geisha. Hon har både en mer västerländsk look och är världsberömd filmstjärna. Extremt vacker enligt kinesiska tjejer och så klart ett eftertraktat ansikte för skönhetsprodukter. Hon företräder både Garnier, Maybelline och Pantene och (just det) en hel radda västerländska lyxmärken.

(Inget fel på hennes utseende heller, eller?)

(3 sidor av Zi Yi och nej, jag har inte tagit bilden själv)

Två skönheter, två helt olika ideal; traditionellt kinesisk mot västerländskt inspirerad skönhet, naturlig mot opererad/hjälpt(?). Undrar om kineserna kommer fortsätta fascineras av det de inte har naturligt, eller om de kommer att gå tillbaka till sin egen urgamla skönhetsbild?

(OK då, ni får en bild till på Du Juan)