Stuck in the middle

Jag spinner vidare lite på det här med ytterligheter. Det finns så många tragiska exempel, och min uppfattning är att de hemskaste är de på “high-tech”-sidan av skönhetsspelplanen. På ena sidan står Team Nature, de spelar enbart med vad naturen erbjuder i dess renaste form, på andra sidan står Team Lab som dopar sig med allehanda preparat, framtagna i labb eller erhållna på operationsbordet. Trots att jag själv helst hänger på den naturliga, och i de flesta fall ekologiska, planhalvan tror jag att en balans någonstans i mitten är en sund väg. Allt från naturen är inte automatiskt bra, och ibland behöver sesamoljan (eller vad det nu kan vara) ta vägen via labbet för att kombineras med något annat för optimal effekt, eller kanske för att förlänga hållbarheten (helst utan konserveringsmedel!). Synd att jag inte hann med den där föreläsningen om naturkosmetik, då hade jag haft lite större koll.

Hur som helst, när jag häromdagen (skyller på hangovern) såg ett avsnitt av The Tyra Banks Show rördes jag faktiskt till tårar. Helt enkelt för att gästerna på programmet var afro-americans som väljer att bleka både sig själva och sina barn med diverse blekmedel för att få ljusare hy. De flesta använde krämer med blekande effekter (som är extremt skadliga för huden) men några använde till och med blekmedel som är avsedd för blekning av tvätt. Alltså samma fenomen som Helena beskrivit (och självklart drar jag paralleller till brun-utan-sol och solarier). Detta är en av anledningarna till att jag inte gillar ideal, det är allt för lätt att få tunnelseende och tro att det är the high-way or no way som gäller. En sund medelväg, med plats för olika kroppstyper, hudfärger, frisyrer och åldrar det är vad jag efterlyser. Där man kan lattja med smink i massor (om man vill), experimentera med sitt hår, klä sig i balla kläder eller bara slappa i något skönt men där man för guds skull inte mixtrar med knivar och kemiska preparat för att försöka ändra sin kropp.